Speech (as it was meant to be read :-)) – 4.12.2009
Jag skall försöka fatta mig kort, trots att det kan vara svårt för en forskare och föreläsare, eftersom alla forskare och föreläsare brukar älska sin egen röst.
Det har varit en lång resa, både mentalt och helt fysiskt också, men jag måste säga att jag har tyckt mycket om denna resa. Jag har träffat en hel del mänskor som jag idag är väldigt stolt av att kunna kalla mina vänner. Många har också gett stöd och goda råd på vägen. Det är också de här personerna som jag vill tacka idag.
För det första vill jag tacka professor Peter Ingwersen. Riktigt i början när jag började forska så delade jag arbetsrum med Peter i en vecka och det var värdefulla diskussioner som vi hade, trots att jag inte sen heller använde polyrepresentation i min forskning. Men det var värdefullt för en ny forskare som inte riktigt visste vad han skulle göra. Senare under min resa har våra vägar korsat flera gånger på världen. Jag kommer speciellt ihåg nät vi drack lite Pinot Grigio över taken i Milwaukee i den där roterande restaurangen. Senare fungerade Peter som min förgranskare till min avhandling och gav mycket konstruktiv feedback som hjälpte mig på vägen. Och idag har han fungerat som min opponent, och på sätt och vis stängt eller fullbordat cirkeln.
Jag har haft tur att få inte en utan två utmärkta handledare som hjälpt mig på vägen, professorerna Mike Thelwall och Gunilla Widén-Wulff.
I’ve been lucky to have not one, but two superb supervisor who have helped me on the way, professors Mike Thelwall and Gunilla Widén-Wulff.
I first met Mike in Tallinn, Estonia, during a NORSLIS roadshow. I remember walking up to him and saying “Doctor Thelwall, I presume?” The next week after that meeting I called Mike to ask if he could consider being my second supervisor and I’m very happy he could. Mike’s helpfulness and technical skills have been extremely valuable for me and my work.
The same summer I flew to Wolverhampton for the first time and spent some time with Mike and his research group. It was during this visit that I learned to use SocSciBot that I’ve used to collect data for my research. I also learned about the Crooked house, the Giffard Arms, Alchemy, the Hogs Head, the Halfway House, City Bar, McGhee’s Irish Bar, Varsity, Clarendon, Geoff’s piano bar, and Combermere Arms, which actually became my local.
Och Nilla har varit den handledaren som jag stört I bland flera gånger om dagen med I bland lite dumma frågor. Jag har också uppskattat att Nilla har gett mig utrymme att följa den stig jag valt, men hon har också alltid funnits där för att hjälpa mig tillbaka till stigen ifall jag tappat bort mig allt för långt, t.ex. i Second Life eller några andra medier som ibland har varit så mycket mera intressanta att forska i än att skriva på min avhandling.
Jag vill också tacka Sara och Mariam för att ha övertalat mig att välja forskarkarriären. Jag tyckte mycket om att skriva gradun och det fick mig att tänka på en karriär som forskare. Jag minns faktiskt att de här samma tiderna så gjorde jag någon test på webben att vilken karriär skulle passa mig och jag minns att forskare var enligt testet det första alternativet. Jag tror att informatiker var också rätt högt på listan…
Lennart var den person som jag hörde tala om webometri första gången. Det var 2004 när du var här och höll en presentation om din forskning. Det var också då som jag första gången såg dig skrutta ihop ett papper för att demonstrera, ”what a tangled web it is”. Senare kommer jag ihåg att i Tallinn så tänkte jag missa båten tillbaka till Finland när vi var så inne i att diskutera om webometri i hotellets lobby. En tid efter det så kom jag till Köpenhamn för att prata min forskning med dig. Och jag kommer ihåg hur jag var imponerad och hur jag ännu idag uppskattar hur du gav mig från din tid och gav goda idéer och råd på vägen.
Andra viktiga personer som jag vill nämna, som har gett goda råd på vägen, har varit professor Liwen Vaughan, som var min andra förgranskare, professor Olle Persson, David Stuart, Jesper Viborg Schneider, och Birger Larsen.
Jag vill också tacka alla mina kolleger vid insten som varit tvungna att lyssna på mina forskarseminarier som ibland måste ha varit lite förvirrande. Tack för alla de tuffa frågorna som ni frågat under dessa seminarier.
Haluan myös kiittää vanhempiani jotka ovat aina tukeneet opiskeluani, vaikka jossain vaiheessa opiskelumenestystä ei aivan aina ole voinut kutsua menestykseksi. Vanhempani ovat aina tukeneet minua ja kannustaneet opiskelemaan, niin kauan kuin haluan, ja nyt voinkin todeta olen opiskellut koko matkan.
Siskoni Nea ja hyvät ystävät ovat minulle tärkeitä ja olenkin erittäin kiitollinen heille että he ovat tarjonneet hyvin tärkeitä keskeytyksiä ja taukoja kirjoittamiseen, esimerkiksi golfin tai pokerin parissa.
Sist men inte minst vill jag tacka min fru Eva, för den förståelse och tålamod som du haft under speciellt det senaste året då jag för det mesta suttit framför en dator. Men jag måste också tacka dig för en annan sak, för att jag blev började studera informationsförvaltning. Vi hade inte varit så länge tillsammans som du bläddrade i studiehandboken för ESF och när du hittade ämnet informationsförvaltning frågade du om inte det var ungefär samma som jag studerade och om det skulle intressera mig. Jag studerade då informationsbehandling och var inte helt säker om det var det jag ville göra. Så jag läste lite mera om kurserna här vid informationsförvaltning och tyckte att det lät intressant, så jag anmälde mig till en kurs för att se vad de handlade om. Ett år senare hade jag över 60 studieveckor i ämnet. Jag hade hittat min plats. Till sist vill jag också tacka dig för att du konstant påmint mig att det finns annat i livet än webometri.
(Google translation of this page – the Swedish sections of the speech translated to English)
(Google translation of this page – the Finnish sections of the speech translated to English)